You may say I'm a dreamer

Har idag spenderat en stor del av dagen med att till och från besöka en Vegetarian/vegan-sida som jag var medlem i. Nu gick jag till sist ur gruppen på grund av enorm känsla av hopplöshet. Varje gång någon skrev ett inlägg slutade det med kritik och klagande på varandra och liksom två lag; det ena med arga/förolämpade veganer och det andra med arga/förolämpade lakto/ovo-vegetarianer. Grundproblemet var här att veganerna (detta gäller inte alla veganer i gruppen, utan ett antal) ständigt klagade och kritiserade lakto/ovo-vegetarianerna på grund av att de äter ägg och mjölk-produkter vilket är en del av industri som också skapar lidande och död. Lakto/ovo-vegetarianerna blev i sin tur trötta på veganernas översitteri och ofta elaka kritik och försvarade sig. Och så gick det runt.

Mitt problem är att jag inte klarar av när folk klagar så på varandra. Jag känner att vi alla sitter i samma båt; vi alla bryr oss om djur. Även om det inte tar sig i uttryck på samma vis så betyder det inte att det är mindre värt. Som jag skrev i gruppen (och som jag ofta säger), det är bättre att göra något än att göra inget alls. Med grund i detta tycker jag att alla som gör något ska uppmuntras, vare sig det handlar om en köttfri måndag eller att vara vegan. Genom kritik och klagande skapar man inte något positivt, snarare tvärtom, jag skulle själv inte känna mig uppmuntrad att göra något jag kanske var osäker på om jag ständigt fick höra att jag inte gjorde tillräckligt. Man kommer ingen vart på det sättet. Jag är inte heller en sådan person som tycker att det är okej att pracka på andra sina åsikter, vad det än handlar om. Jag kräver att folk ska respektera att jag är vegetarian, precis som att jag ska respektera att de kanske inte är det.

Det finns ingen mening i att sitta på höga hästar och döma, vad det än handlar om. Någonstans så vill jag tro att det finns något som heter medmänsklighet och att det är något som vi kan leva upp till. Vi måste inte vara på varsin sida bara för att vi inte har exakt lika åsikter. Vi måste lära oss att leva med varandra även om vi inte förstår varför den andra inte tycker och tänker som vi gör. Och vi måste uppmuntra varandra. För idag mår otroligt många människor dåligt och detta beror mycket på hur elaka vi är mot varandra. Hur vi klagar, skapar ideal och normer som är ouppnåeliga för de flesta. Vad hände med respekt och medmänsklighet? Med vänlighet och uppmuntran? Tänk på detta nästa gång du klagar på någon. Tänk på hur mycket det kan skada hen.