She's a certified mindblower

Idag har jag två relativt nya plagg som har hunnit bli favoriter! Den långa, svarta pennkjolen köpte jag med mitt presentkort på Nordstan. Tycker om den så mycket, så elegant fast ändå bekväm och mysig. Och så är det den perfekta, midjekorta grå koftan som jag fick av min mor i för tidig födelsedagspresent! Har på mig den cirka varje dag numer - den passar liksom till allt. Utöver detta har jag också en löskrage som jag köpte på loppis för två tjugolappar.

Jag har tänkt mycket på det här med självförtroende och att vara bekväm på sistone. Just nu och de senaste veckorna har jag varit himla stressad över utbildning och min framtid och mitt liv i allmänhet, vilket i sin tur har påverkat mig och hur jag sett på mig själv. Jag är väldigt rädd för att vara en medelmåtta, en vanlig tråkig svensson som inte är särskilt duktig på något. Och det är väl lite så jag känner just nu, att allt jag gör blir halvdant. Sen vet jag att en väldigt stor bidragande faktor till att mycket jag gör blir sådär beror på min brist på tålamod - jag vill se resultat direkt och jag vill bli KLAR. Det leder ju såklart till att jag gör saker lite snabbare och slarvigare = det blir halvdant. Plus att jag är så omotiverad till att plugga vilket leder till att jag pluggar lite för lite och mår väldigt dåligt över det. Den här medelmåtta-grejen präglar också hur jag ser på mig själv och mitt utseende, vill liksom inte känna mig som en tråkig lagom medelmåtta där heller. Vill vara rolig och snygg och vacker och lite knäpp och elegant. Inte lagom.

Jag tror att när en hamnar i sådana här svackor, när en känner sig trist eller ful eller halvdan, det är då en ska tänka på hur långt en har kommit. Hur mycket en har överkommit och klarat av hittills. För min egen del tänker jag framförallt på mitt självförtroende, hur jag idag kan ha en lång, svart pennkjol utan att oroa mig över att jag ser för smal ut i den. Att jag känner mig fin 95% av tiden. Att jag inte påverkas lika mycket av en dum kommentar som jag kanske hade gjort för 5-6 år sedan. Att jag har blivit så mycket mer positiv och mer trygg i mig själv.

Det är så lätt att se vad en gör dåligt eller vad en borde bli bättre på, men jag tror att det är så himla viktigt att minnas vad en ÄR bra på. Och jag är så säker på att ni alla där ute har en himla massa saker som ni gör bra och som ni har lyckats överkomma. Att hålla fast vid de sakerna, de där positiva sakerna, gör att det blir lättare att handskas med motgångar som slår emot en och får en att ifrågasätta en själv. Jag tror inte på att självförtroende och trygghet och välmående är något som "kommer med åldern" som vissa säger, jag tror att en måste kämpa en hel del. Men att en dag kunna se sig själv i spegeln och känna att jag är snygg, rolig, duktig, bra eller stark, det är liksom belöning nog. Det kan jag säga med säkerhet.