När jag var tretton år brukade jag kladda låttexter på bänken i skolan och i skrivhäftet och på armarna och var som helst som jag egentligen kunde. Det har liksom alltid varit något alldeles speciellt med musik. Jag kunde fundera i timmar vilken låtrad som skulle stå brevid mitt msn-namn. Och sådan är jag än idag, jag har alltid en låttext på min nya profilbild på Facebook och inom en ganska snar framtid skall jag tatuera in en låttext på ryggen. Det är något magiskt med när någon annan lyckas sätta exakta ord på det du känner och du och det känns plötsligt som att någon exakt förstår vad du går igenom. Att du inte är ensam. Och att det blir bättre.
Musik har en sådan förmåga att peppa och trösta och skapa känslor inom dig som du knappt visste att du hade. När du är alldeles lyrisk klockan tre på lördagsnatten på klubben för att de spelar din favoritlåt från när du var 10 år. Eller när du står på konserten med ditt favoritband och hela omvärlden bara försvinner och du liksom är ett med musik och texten och bandet och stämningen. När du stressar och inte hinner med något och ingenting verkligen kan hjälpa dig så blir du plötsligt lugn när musiken spelas, de tunga känslorna bara försvinner. Det är så himla fantastiskt vad musiken kan göra och vad man kan få uppleva genom den.
På bilderna ovan kan ni se mina favoritband och de har en sån himla förmåga att få mig att må bättre, bli inspirerad eller bara vara nöjd med nuet. Jag har mina britpop/rockiga band för peppen och kaxigheten och när man bara vill känna sig snygg och bra; jag har mina mysband som är perfekta när man pysslar eller det är höst och man dricker varm choklad under en filt; banden som får mig att känna att jag är med i en 50-talsfilm; och jag har mina band som bara inspirerar mig till vad jag ska klä på mig och hur jag alltidalltidalltid ska lyssna på exakt vad jag känner och vill och inte bry mig om tråkiga normer och bestämmelser och regler som kväver kreativiteten. Det finns liksom musik för alla tillfällen och det är något alldeles magiskt över det där.
Musik har en sådan förmåga att peppa och trösta och skapa känslor inom dig som du knappt visste att du hade. När du är alldeles lyrisk klockan tre på lördagsnatten på klubben för att de spelar din favoritlåt från när du var 10 år. Eller när du står på konserten med ditt favoritband och hela omvärlden bara försvinner och du liksom är ett med musik och texten och bandet och stämningen. När du stressar och inte hinner med något och ingenting verkligen kan hjälpa dig så blir du plötsligt lugn när musiken spelas, de tunga känslorna bara försvinner. Det är så himla fantastiskt vad musiken kan göra och vad man kan få uppleva genom den.
På bilderna ovan kan ni se mina favoritband och de har en sån himla förmåga att få mig att må bättre, bli inspirerad eller bara vara nöjd med nuet. Jag har mina britpop/rockiga band för peppen och kaxigheten och när man bara vill känna sig snygg och bra; jag har mina mysband som är perfekta när man pysslar eller det är höst och man dricker varm choklad under en filt; banden som får mig att känna att jag är med i en 50-talsfilm; och jag har mina band som bara inspirerar mig till vad jag ska klä på mig och hur jag alltidalltidalltid ska lyssna på exakt vad jag känner och vill och inte bry mig om tråkiga normer och bestämmelser och regler som kväver kreativiteten. Det finns liksom musik för alla tillfällen och det är något alldeles magiskt över det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar