Det allra fulaste som jag vet i hela vida universum är djurplågare. Det finns inget som jag avskyr mer eller som gör mig mer upprörd än när oskyldiga liv skadas eller tas. Det är den typen av människor som får mig att stänga av min empati och önska dem det värsta jag kan tänka mig. Och jag bryr mig inte om deras chans till återrehabilitering i samhället, de ska låsas in för evigt, för det finns ingen ursäkt för att skada något så oskyldigt. Det är bara människor som tror att de är så mycket viktigare och bättre än alla arter, som tror att vi har någon slags rätt att utnyttja och skada andra arter för vår egen vinnings skull. För fåfänga. För pengar. Och det som är det värsta med det hela, är att hela vårt samhälle är en djurplågare och det gör ont i mig varje dag.
Och det är så enkelt att stanna här; att gräva ner sig och bli ledsen och arg och upprörd och inte vilja ta del av det samhälle vi lever i. Men det är någonstans här som man måste se till det positiva också. Det finns många som kämpar, som försöker göra det bättre för grisarna på väg till slakt, för mössen som plågas i laboratorium, för kaninerna som flås levande. För alla hemskheter i världen så finns det också EMPATI. Och så länge vi kämpar så kan det bli bättre. Skriv på en namninsamling, skänk en peng, adoptera en hemlös katt, skippa köttet, bojkotta dåliga företag eller något annat fint du kan hitta på. Varje liten sak gör skillnad. Många bäckar små, mina kära medmänniskor, det är det som det handlar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar