Det finns många sånnadär små saker som gör en glad. Jag funderade på det förut och insåg att jag har fått många roliga och oväntade komplimanger från okända människor, vilket jag tycker är typ det finaste. Att man faktiskt säger något. För det är så ofta som man tänker att någon har fint hår, en fin topp eller allmänt snygg stil. Men man säger inget. Man tittar och man tänker. Egentligen är det så enkelt att säga det till personen, men det är något som håller en tillbaka. Svenskheten brukar jag tänka. Man kan ju inte prata med okända människor utan att man har något gemensamt eller är full. Men när man får en komplimang av någon så blir man, eller i alla fall jag, så himla glad.
Som idag var det en tjej som sa att min blus och mitt halsband passade så bra ihop, blev jätteglad. Framförallt eftersom jag inte riktigt vet vad jag tycker om blusen. Och häromdagen frågade en äldre man hos vilken hattmakare jag köpt min hatt och sa att den var väldigt elegant. Och när jag går i second-handaffärer brukar tanterna älska min väska. Sånnadär små saker gör mig så glad. Då känner man att människor kan vara fina också, de är inte bara hemska, även om det känns så när man läser tidningen.
Vad jag tänker är att jag borde bli bättre på att säga sånnadär små saker själv. Inte bara titta och tänka. För det finns nog många därute som blir lika glad som jag över komplimanger. Och det är väl fint att få göra någons dag lite bättre? Små gester är underskattade och jag tror att vi alla skulle må lite bättre av att både göra och mottaga sådana. Kanske att jag försöker nästa gång, även om jag inte är full.
cyaaaaaa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar