Universitets-tips

Jag har funderat lite på vad jag lärt mig om Universitetet som kan vara bra för andra att veta. Sådant där som jag önskade att jag vetat när jag började en kurs för första gången. Därför har jag skapat fyra små tips som kan vara bra att veta! Nu vet jag inte om någon av er känner er träffade, men hoppas på att det kanske blir till nytta för någon där ute.

Tips nummer 1:

Det är upp till dig.

Till skillnad från gymnasiet så är i princip allt ditt ansvar nu; ingen kommer tjata på dig om du inte gör en uppgift och ingen kommer säga åt dig att sluta skolka. På både gott och ont är du nu helt på egen hand och därför kan du välja exakt hur du ska göra. Därför är det dumt att börja universitetet innan man är redo; är man inte mogen att ta ansvar för sina studier så kommer det kollapsa direkt.

Det finns många saker som du behöver ta reda på; hur köper man kurslitteratur, hur och var skaffar man lånekort, hur skaffar man GU-kort (om man då studerar på GU), vart ligger mitt klassrum, hur kontaktar jag min lärare? Det kanske låter stressande, men det är inga problem. Allt går att klura ut! Ett bra tips är att göra det i tid dock, så slipper du paniken som lätt uppstår när man inte har koll.

Tips nummer 2:

Sänk dina krav. 

 Var det superviktigt för dig att få MVG i gymnasiet? Och då menar jag inte att du bara var ambitiös och gjorde ditt bästa; utan att du verkligen BEHÖVDE få MVG. I så fall är det dags att göra något åt det. På universitetet finns oftast endast VG och G, vilket är en av anledningarna till att du nu inte kan få MVG. Men nu är det på en helt annan nivå; du behöver kämpa lika mycket för ett G på universitetet som du kämpade för VG/MVG på gymnasiet. Det är ingen idé att gräma sig över om du "bara" får G, för det är svårt. Självklart får många VG och du kommer säkert också få det flera gånger; men låt inte det vara det viktigaste; satsa på att lära dig! För nu fungerar skolan lite mer som den ska; det handlar inte om betyg, utan om du förstår och lär dig sakerna. Nu ska du ju faktiskt använda dig av dem på riktigt!

Sen kommer i princip ingen arbetsgivare i framtiden fråga efter dina specifika betyg i de olika kurserna du läste på universitetet; hen kommer vilja veta vad du har läst och vad du kan. Det är något du kan visa utan att prata om betyg. Släpp det!

Tips nummer 3:

Utforska dina möjligheter.

Det finns otroligt många kurser och program att söka, det är faktiskt en hel djungel. Gå in på antagning.se och sök runt med olika nyckelord eller välj något sökredskap, så kommer du definitivt hitta hur mycket som helst. Men det finns inte bara många saker att läsa; det finns också många sätt att läsa på. Här är ett par som skiljer sig från den vanligaste ortsbudna kursen:

Kvällskurser: jag har endast läst en kurs på detta vis, så vet inte om min information är allmängiltig, men kan berätta lite om den! Kursen i sig var relativt slapp enligt mig, jag tror att många som läser denna typ av kurser antingen jobbar samtidigt eller ser det som en hobby. Jag tycker att det är ett bra sätt att variera sitt läsande och det kan vara bra för morgontrötta!

Distanskurser: det första du ska göra om du väljer en distanskurs är att kolla att den verkligen är på distans! Många distanskurser kräver träffar eller tentor på annan ort, så var noga när du läser om den om du vill läsa enbart på distans.

Distans kräver också mycket självdisciplin eftersom du inte har seminarier eller föreläsningar på samma sätt, de är ofta flexibla och går att anpassa efter hur du vill ha dem. Därför måste du verkligen bestämma dig för att det ska fungera och inte bli lat. Vilket är svårt ibland..
Men jag tycker att distans är ett toppensätt att läsa på då det finns många kurser som GU inte erbjuder, plus att man kan jobba samtidigt.

Bygg-ditt-eget-program: detta visste jag väldigt lite om från början då man inte direkt får mycket information om det; allt man vill veta om det mesta på universitetet får man ju ta reda på själv!

Hittar du ett program som du vill läsa och som du kommer in på tycker jag definitivt att du ska välja det; men det finns alternativ. Vare sig det handlar om att du inte hittar rätt, inte kommer in eller bara vill få välja själv så har alternativet att bygga sitt program flera fördelar! Du får läsa de kurser du vill, du kan ta en paus om du behöver det utan att det krånglar på något vis, du kan välja olika sätt att studera på och det är mer på dina villkor. Dock är det självklart inte utan krav; du kommer behöva prata lite mer för din sak när du söker jobb, du går miste om "klass-gemenskapen" (ugh, tänker inte ens säga något om det ....), du är helt på egen hand och det kan vara sjukt läskigt ibland. Men du är faktiskt inte ensam i det; du kan kontakta en syo, vilket jag har gjort. Där får man mycket råd och tips och mår bättre i magen. Sen får jag väl återkomma efter jag studerat färdigt och börjat söka jobb kring om det är ett fullvärdigt alternativ till ett färdigt program heh.

Tips nummer 4:

Stressa inte ihjäl dig.

Ja det är mycket nytt och ja det är mycket på en gång. Jag har småpanik inför varje kurs jag börjar. Men det ordnar sig alltid på ett eller annat sätt. Det finns folk att fråga; fråga kurskamrater, mejla eller ring lärare, syo:s eller andra ansvariga om du har funderingar. Du är inte helt ensam och det löser sig!

cyaaaaaaaaaa