just keep your head

Längtar jag efter: amsterdam. Att jag äntligen ska få åka dit och titta på alla knasiga och skeva gamla trähus och fina husbåtar och kanaler överallt i en storstad. Få hitta roliga butiker och besöka riktiga vintage-affärer och klämma på fantastiska klänningar från tidigare deccenier som jag inte har råd med. Att få dela hela den upplevelsen med det finaste jag har, att få sova brevid honom varje natt i en stad jag så länge velat besöka.

Är jag ledsen för: min förkylning. Är en sån gnällig och tjurig sjukling, även om det bara gäller förkylning. Avskyr att vara förkyld och speciellt, som jag nämnt tidigare, eftersom jag alltid blir det. Är ledsen för att jag är jag blir så orkeslös när min hjärna är så pepp.


Är jag glad för: att jag och Sarah ska börja hänga mer igen. Vi har inte hängt så mycket på sista tiden, det blir liksom så ibland. Man går i vågor och man går om varandra och man har mycket att göra. Men nu är det bestämt. Så fort hon är hemma från Cuba och jag från Amsterdam ska vi hänga massa.
Det känns fint.

Äter jag helst: just nu? Hm .. Är faktiskt väldigt sugen på indisk mat. Har inte ätit det på en evighet och jag älskar ju kryddiga linsgrytor och naan-bröd. Gärna på Tre indier, för de har så mysigt och ombonat på sin restaurang. Där jag kan sitta länge och mysa och äta naan doppat i sås.

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: framtiden. Pendlar mellan halvångest och optimism när jag tänker på veckorna framför mig. Är stressad och nervös över att jobba så mycket, att jobba på riktigt, måndag till fredag, sju till fyra. Har ju inte haft ett sådant jobb. Men samtidigt älskar jag struktur och rutin så jag tror att det passar mig. Dock ska kassaträning bli himla läskigt och att få sådant ansvar igen.

Och skolan gör mig lite rädd. Har ingen aning om vilka kurser jag kommer in på, om jag egentligen vill läsa det här eller om jag kommer trivas. Är ju inte så förtjust i stora förändringar i livet, speciellt inte när det gäller att träffa massa nya okända människor och hamna i otrygga miljöer där jag inte vet något om något. Men jag hoppas att det blir bra. Jag försöker intala mig det. Och jag vill ju framåt.

Är det finaste jag vet: att få vakna brevid Aleksander. När han halvsover och drar mig intill sig. Kanske det finaste jag någonsin varit med om. Att känna sig sådär älskad och veta att han älskar mig på pricken lika mycket som jag älskar honom.

Läser jag: mest bloggar för tillfället. Det ska bli ändring på det snarast, jag älskar ju faktiskt böcker. Jag har en Poirot som väntar på mig hemma, och jag har även tänkt att köpa Rules of civility/Artighetsreglerna.

Är jag galet stressad över: inte galet stressad, men småstressad över jobbet som jag nämnde innan.

Lyssnar jag helst på: Miles nya skiva, den är så fantastisk. Får lite gåshud över kroppen när jag lyssnar. Han är fantastisk. Och när jag myser lyssnar jag en hel del på She & him, älskar ju Zooey.

Drömmer jag om: att allt ordnar sig. Att jag trivs på min utbildning och det går bra och jag kan ta en examen och få jobb. Och att få resa en massa, till soliga fina stränder och mysiga trånga gator. Paris. Få sitta på uteserveringar i mina finaste klänningar och äta bakverk och vara en levande kliché. Att ha lärt mig lite fraser som jag uttalar på perfekt franska. Lycka. Att må helt bra i nuet.

Blir jag nostalgisk av: att kolla på gamla bilder. Har gjort det en hel del på sista tiden. Vare sig det gäller gymnasiet eller när jag var 10 år och tältade med Alice, Frida och Sofia. Men det är en såndär mysig nostalgisk känsla; att man liksom inte saknar det, att man är glad att man är äldre, men att det är fint att få minnas. Att komma ihåg de roligaste och finaste händelserna, att låta de ta över jobbiga minnen. Tycker att man blir mer nöjd med nuet när man ser på dåtiden på något sätt. Glad över förändringen.