Pendlar mellan kris och att njuta av hösten.
Varje gång jag vandrar genom Haga känner jag mig sådär himla genomlycklig, som allt är så bra. Blir så galet inspirerad av att vara där och får en massa känslor som jag inte ens kan definiera, längtar efter massa saker som jag inte vet vad de är. Förmodligen en passion och en dröm och något att sträva efter. Något som mitt duktighetskomplex inte sätter stopp för.
Men sen kommer man hem och försöker plugga på de 60 extremt krävande frågorna till tentan om massa värdelösa teorier och annat tjafs som känns sådär tungt och meningslöst. Och så börjar jag undra vad det ska bli av mig egentligen, vad jag ska bli och hur jag kommer trivas med det. Och jag hamnar i utbildningskatalogen och bara läser och läser och inser hur tråkigt allt låter. Okreativt. Oinspirerande. Onödigt.
Vill hitta något jag brinner fööööööööööör. Åh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar