Lucka nr 23; berätta om en gång när du kände dig ensam

När jag var tretton år och han hade krossat mitt hjärta totalt efter att jag inte hade gjort annat än att älska honom. Den där första gången som det verkligen gjorde fysiskt ont i magen och jag gick runt med svarta ringar under ögonen varje dag. Nätterna var liksom alltid värst; då fanns inte bara ensamheten utan även mörkret. Jag kunde aldrig somna för tankarna virvlade runt där i mörkret och jag kände mig så ofantligt meningslös. Så totalt utan värde.

Det räckte liksom inte att jag hade mina underbara vänner. När man är där så finns det faktiskt ingen som förstår en, ingen som kan känna exakt likadant eller förstå precis vad man går igenom. Framförallt inte när man är tretton år och precis fått sitt hjärta krossat för första gången. Då är det alldeles becksvart och ensamheten är så påtaglig att man nästan kvävs.