Det är helt galet hur mitt humör är beroende av skolan nowadays och hur snabbt det kan svänga. På vägen hem från banken kändes allt bra: har gjort mina intervjuer, fått gjort det mesta av de tre andra inlämningarna, har klarat mig hittills i mina kurser, så varför skulle jag inte klara resten? Pepp och nöjd.
Tre timmar senare: bläääääääääääääääääää. Fallstudien är så himlans svår och allt känns hopplöst och det finns ändå inga arbeten och finns det så blir man ändå utbränd pga stress. UH. Jag längtar tills jag är klar med skolan samtidigt som jag är totalt livrädd. Då måste jag ju ge mig ut i arbetslivet på riktigt, försöka få ett jobb med det jag utbildat mig till. Och vad är jag ens? Jag gör ju ett eget program liksom. Framtidsångesten är alltid nära till hands när skolångesten slår till. Uh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar